hej världen!
Gluttar ut på världen igen. Efter mycket jobbigt inre, efter mycket jobbiga tankar och känslor. Eller ja, de finns än i väldigt stora mått, men just denna morgon känns det lite lättare finnas. Försöker ta vara på det.
Igår fick jag goda råd av en "vän". Jag saknar honom, den kontakt vi kunnat ha innan corona. Vi sågs ibland, inte ofta men ibland. Planerade in nån weekend och sådär. Det finns inte nu längre och det är synd. En omöjlighet.
Det är så mycket coronan tagit från en. Friheten och glädjen och känslan av att kunna vara och göra nåt kul. Samla kapital i huvudet istället för på kontot. Upplevelser. Allt detta är wipe-out:at och det suger. Fy faan som det suger! Det är faktiskt en av de största ångest/depp-orsakerna just nu för mig, att vara fångad och låst och inte se något slut eller någon lösning.
Tillbaka till vännens råd... Han sa att jag inte skall känna skuld eller äckel för "beskottet". Att jag skall se det som en rättgörare för vad jag inte fått istället. Att dominobrickorna faller på plats på detta vis istället, retroaktivt. Inte så att jag kan få en god familj, men jag blir nu kompenserad såhär istället. Hmm...kompenserad är väl fel ord...men ja...vågskålarna väger upp med de verktyg som nu finns att tillgå. Jag har tänkt själv även i de banorna, men det var skönt höra någon helt utomstående säga detta. Befriande.
Blev sur på sambon häromkvällen. Det handlade om jobb nr 2. Han tyckte plötsligt vi kan göra det på fredag, lördag eller söndag. Jag sade absolut inte! Han tyckte varför inte varför inte, på vilket jag svarade att har du alls lyssnat på hur jag mår, hur jag känt den senaste tiden? Har du alls tagit till dig då jag sagt att jag väntar på ledig helg och gemensamt tid och att jag knappt orkat med mitt egna liv och alla måsten den senaste tiden.....
Jag VILL INTE göra jobb nr 2 nu. Just nu känns det i mina böcker förnedrande utföra det, fixa åt nån annan hemma då man fan inte orkar fixa det egna hemmet. Neeee....jag vet inte hur han bestämde sen dock, ska han gå eller inte. Igår blev vi sams, men vi tog aldrig upp ämnet, ett val jag gjorde aktivt. Ville inte prata om det. Han må göra som han vill, bränner han gemensam tid på det...då är det hans beslut.
Vi har börjat sortera plast. Det är faktiskt roligt, haha, hur knasigt det än låter. Lätt och roligt. Egentligen är vi jävligt bra miljö-människor, bioavfallet är det som är svårast men förövrigt så. För tillfället har jag projekt luska ut varifrån dålig lukt uppkommer i kläder. Än så länge verkar boven vara tvättmaskinen, men är inte helt klar i undersökningar än. Hatar såntdär...kläder som stinker äckligt efter tvätt. Klarar inte ha på mig sånt! Blä....
Det finns bara en mailkontakt för tillfället, det roliga är att det är just den jag såg minst potential i. Där ser man hur knasigt man tänker och prioriterar. Tycker vi utbytt rätt mycket intressant ändå, ibland snabb takt och ibland med lite pauser. Alla andra kontakter har runnit ut i sanden eller ignorerats av någon part.
Ja just det....pratade med en vän...den som nu blivit mer av en bekant....förra veckan. Han är för tillfället "under koll" av sin tjej eftersom han pratat med nån kvinna över insta. WTF...frågade han varför han står ut med sån skit och drama, men han kunde inte ens svara på det. Blev mest nåt mummel och mutter.... Så ja, han är "kollad" hela tiden med inloggningstider och allt upptänkbart och han godkänner ju det med tanke på att han inte säger ifrån. Detta är tredje gången har gör så nu, tredje kvinnan. Good luck säger jag bara....
Summa: Jag fortsätter kämpa på. Det är finaste hösten ute och jag vill njuta av den så gott det går. Igår gjorde vi en utfärd till ett områder, en ankdam. Vatnnet låg stilla, träden speglade sig, mörkret föll sakta. Det var dramatiskt. Det var fint.