så svängs bordet
Well, läkarbesöket i måndags fick en intressant twist. Läkaren föreslog nämligen en tillfällig nergång i arbetstid, 40-60% mindre. Tycker själv att 50 vore det rätta. Då skulle arbetsgivaren betala den lönen och resten skulle jag få som ersättning.
Skulle och skulle....så tänker man ju att det lätt skulle fungera. Med arbetsgivaren är ju dock som den är i detta fall. Betyder...krig?! De kommer inte sköta sitt utan påpressning och jag kommer då inte att kunna genomföra detta. Vilket är helt knäppt och fel. I dessa stunder känns fackavgiften väldigt liten, samma avgift som i vanliga fall svider rejält då jag betalt den.
Jag hatar den jag blev då jag förde in sjukintyget. Liten och osäker, inte alls jag. Jag är stark och målmedveten. Nåt jag måste peppa mig till tills nästa gång jag träffar denna typ, som kallas för min chef. Inte buga mig eller be om ursäkt för att jag är sjuk. Nej, banne mig. Jag har andra planer i livet och dessa planer inkluderar verkligen inte denna människa eller den firman. JAG är viktigare än det.
Nåja. Måndagen är återigen en avgörande dag.
Innan det är det helg och jag måste försöka njuta av denna. Tillsammans med killen. Vi har nu varit tillsammans non-stop sen..hmm...förra veckas måndag. Sovit alla nätter ihop. Känns bra, men även lite instängt för att vara ärlig. Instängt på det viset att det blivit väldigt allvarligt på nåt vis. Är rädd för att allt ska bli vardagligt för fort. Det är en dum tanke, men vill ju inte att allting ska bli som hjulspår efter hjulspår.
Tur att han ivf haft arbetet och jag har haft dagarna för mig. Dock märks ju då än mer tydligt hur liten min värld blivit med dessa veckor av sjukskrivning. Knäppt egentligen hur snabbt man blir just instängd. Allt blir större och man oroar sig mer för just små saker.
Låter negativt måhända, men så är det inte. Vi litar mer och mer på varann och vågar visa alla sidor öppet. Fula och fina. Ledsna och glada. Allt. Det är oändligt skönt och sätter perspektiv på livet.
Livet är vackert.
