pizza-dag och bara en dag
Varit kost-duktig i tre dagar. Idag, på min lediga dag så ville jag ha pizza - således åt jag en pizza. ☻ En frysig man lägger i ugnen, det är ändå gott då man verkligen är sugen på det. Ananas, skinka och mögelost.
Lediga dagen har rullat på bra, haft relativt lugnt sinne. Lite turbulent blev det innuti efter att jag pratat med chefen om att nästa schema inte verkar stämma, att det fattas ledigt. Jag hade rätt. Grejen var inte den egentligen, men märkte att schemat var gjort med oärlighet - det fick mig att se rött. Inte som jätterött-förstöra-dagen utan mer som grrrr-visste-ju-det-rött. Well, sanningen kvarstår: lita inte på någon eller något.
Förövrigt då....livet lunkar på. Det är varmt ute, men känns inte som inspirerande. Det är lite som hela denna begynnande sommar egentligen, den känns inte inspirerande. Ser allt det gröna och fina, naturen som är i blom, faunan som skuttar runt. I mig är det mest ett stort so what... Tror det beror på att semestern på nåt vis är inställd, alltså på så vis att jag vet det inte blir veckor utomlands. Blir inget bad i det klara medelhavet, blir ingen garanterad avslappning, blir ingen eufori. Det är borta och det är en sorg. Semestern kommer att bli....dagar hemma med utfärder. Wihuuu liksom. Bleh. Att intala sig själv det är ok funkar, menmen...det är inte samma, inte närapå ens. Det är sanningen.
En morgon i helgen då sambon förde mig till jobbet kom denna på radion. Jag höjde volymen och började trum-vifta i luften och sjunga och prata om hur epic denna kärlekssång är. Min teenage kärleksdröm-sång. Han fattade noll, hade ALDRIG hört denna låten. Lät som ett 70-tals band höga på LSD som spelar på måfå i blinkande stagelampor i olika färger. Min teenage dröm...det var sanningen om den, haha.