åååh!!!!
Egentligen förstår jag inte vad jag håller på med. Även nu i denna stund sitter jag och längtar, brinnande längtan, sån som ilar i bröstet. Kan inget åt att mina tankar gång på gång går mot "fel" person, en person det aldrig ändå kan utvecklas till att bli en del av ett vi. Tror egentligen inte ens jag skulle vilja ha ett vi, nej det är nog så.
Därav ännu en djuphet i konstigheten. Kollar telefonen stup i kvarten, så även nu. Vill ju se det blåa ljuset lysa. Åh, vad gör jag, varför??
Blir glad varje gång, VARJE GÅNG. Att höra rösten, att känna närheten...utan att ens vara närapå nära. Vad är nu detta, känner mig som en tonåring, får inget gjort. Går som i en dimma hela tiden... Allt annat verkar komma på andra plats.
Sa idag...ja, tänker ju på dig mest hela tiden ändå så...var det för mycket? Det kom ju bara ur mig, för det var det jag ville säga, innifrån. Naaaw kom det i andra änden, inget annat. Tror kanske det kändes bra därborta, men är inte säker. Lite osäker. Kanske fråga....vet inte än. Vet bara......
